GESTALTNINGSPRINCIPER


Gestaltningsprinciper för Järva DiscGolfPark-Elmia Park Inspira, Årets Park 2017 (Publicerad 2019-03-03)

De karaktäristiska björkdungarna i Järva DiscGolfPark

Unikt projekt

Järva Discgolf Park är en unik kombination av ett kulturlandskap, rekreationsområde och idrottsanläggning. Vi vill med denna text visa det arbete som lagts ned på att skapa den allmänna parken Järva Discgolf Park. Discgolfbanans design tas inte upp i den här artikeln, men det är discgolfverksamheten som finansierat parken samt att det är discgolfbanans krav, som i grunden gett parkens dess form.

Parken har skapats genom en omvandling av en skamfläck med början 1994, till årets park i Sverige 2017. 

I nyttjanderättsavtalet för Järva Discgolf Park från 4 oktober 1994 beskrivs det ursprungliga området bland annat så här:

”Idag upplevs området vid Granholmstoppen som skräpigt och misskött, vilket skapat en legitimitet för fortsatt nedskräpning av området. Ett stort upplag med byggnadsmaterial, en tipplats på ca 1000 m2, samt ett antal mindre oreglerade tipplatser inom området förstärker områdets skräpiga karaktär.
Ett annat problem är den olovliga trafiken av motorcyklar, mopeder och bilar inom området. Den olovliga trafiken beror delvis på att körbara vägar inte är tillräckligt avspärrade och att förbudsskyltning saknas eller är otydlig. Den olovliga trafiken har kunnat fortsätta relativt ostört då området inte är speciellt välfrekventerat.”

Området var ett skräpigt, igenväxande tillhåll för ljusskygga element. Kostnad för skattebetalarna för omvandlingen från skamfläck till årets park i Sverige 2017 har varit 0 kr.

Välformad rosenbuske med Tensta vattentorn i bakgrunden.

Inget material, förutom mindre mängder förbättringsjord, har tillförts, utan det är endast det befintliga materialet som har förädlats. Inga schaktgropar för ny växtjord till nya träd och inga planterade träd. Inga hårdgjorda ytor utan gångytorna består av gräsmattor. Allt dagvatten tas om hand av marken, inga dagvattenbrunnar och ledningar. Ingen belysning finns i parken och det finns inga stängsel eller plank. Parken är välgörande befriad från urbana element förutom discgolfkorgarna.

Höst i parkens västra del.

Mats Löf, med hjälp av bror Jonas, är idéskapare, gestaltare, projektör, arbetskraft och skötselpersonal. Inga kostnadskrävande utredningar eller ritningar framtagna utan allt finns i huvudet eller på enkla anteckningar och skisser. Inga upphandlingar av utomstående resurser. Anläggningsskedet har därför varit ovanligt resurssnålt och miljövänligt. Skötseln är ganska lik en vanlig park vad gäller resurser, dock används inga stora fordon, endast gräsklippare. Arbetet görs med handredskap, ofta ej motordrivna som grensax och sekatör. Resultatet har blivit enastående.

Höstfärger i parkens östra del. Den gula konstruktionen är discgolfbanans korg.

Utgångspunkt 1994

Ursprungsmiljön 1994 för Järva DiscGolfPark var Granholmstoppen, en igenväxande, skräpig, undermåligt återställd tipp, Granholmstippen. Detta område hade lämnats till sitt öde under 15 års tid och var en av Stockholms stads största problemområden bland parkerna och grönområdena.

Område väster om parkeringsplatsen 1994.

Frank Lange var ansvarig för de planteringar som gjordes på Granholmstoppen i slutet av 70-talet. Han berättar att han utgick främst från redan spontanetablerade träd- och buskarter. Rosensnår planterades för att underlätta för framtida spontanetableringar, då fröspridda trädplantor slipper gräskonkurrensen i buskage. Tanken var att kullen skulle bli en delvis skogbeväxt kulle, men inga medel fanns till skötsel och området övergavs i 15 år tills Järva DGP fick nyttjanderätten och startade sitt långsiktiga projekt med att skapa en park.

Entréplatsen vid Villa Albastro 1994.

Det fanns en del lite större träd 1994, främst björkar och tallar, men i övrigt bestod området av ungträd, sly, buskage och högt gräs eller ruderatogräs som ryssgubbe, jättebjörnloka m.m.

Platsen för parkeringsplatsen 1994.

En del tjuvtippar fanns inom området 1994.

Tjuvtipp 1994.

Det stack även upp en hel del bråte ur marken då iordningställandet hade brister i slutfinishen. Uppstickande delar kunde vara armeringsjärn, bildäck, plastpåsar, sprängsten etc.

Granholmstoppen 1994. Högväxt ruderatvegetation och gräs samt mycket slyvegetation. Tensta vattentorn i bakgrunden.

Det fanns även fullt med små slyplantor av nyponros, hagtorn mm så området var under snabb igenväxning.

Östra delen 1994. Frodig hög markvegetation.

Större delen av området var oframkomligt för vanliga promenader.

Ogenomträngligt område med jättebjörnloka och nyponrosor. Foto ca 2005.

Inom området fanns gott om taggiga buskar eller annan vegetation som inte är så trevlig att gå i närkontakt med, som brännässla och jättebjörnloka.

Oskött område i barrskogsdungarna. Foto ca 2005.

Skogsdungarna inom området var ogallrade och svårframkomliga.

Registerkartan 1994. Första utkastet till nyttjanderättsområdet markerat med grön färg. Ett igenväxande slyområde. Framträdande tippområden i söder. 1994.

Gestaltningskoncept

Parkdesignen bygger på att ta till vara det som fanns från början. Det är en pågående process där befintliga plantor gynnas och andra tas bort så att ett parklandskap har växt fram. Det är inte parkanläggning av traditionellt snitt utan ett miljövänligt sätt där befintlig vegetation används och raffineras. Skapandet är en kombination av anläggande, röjande och skötselåtgärder.

Gestaltningsutveckling 2004 – 2006 – 2014

Del i södra delen av parken 2004 innan röjningsarbetet.

Denna del av parken var en av de tätare delarna som har röjts fram. Bilden från 2005.

2014. Ett färdigt parkrum med ett fantastiskt eftermiddagsljus.

Syftet med gestaltningsarbetet har varit att ändra karaktären på området från något av de mest oattraktiva miljöerna i Stockholm till en av dom mer attraktiva områdena. Målsättningen har varit att skapa ett vackert lättillgängligt kulturlandskap.

Längst ned en visionsbild sedd från Tensta vattentorn från 1994 målad av Mats Löf . Ovan till höger fotografi från samma plats 1994. Fotografiet till vänster är från samma område men taget från en annan vinkel då orginalfotot saknas.

Järva DGP började med att städa upp området. Skräp och bråte avlägsnades, de höga gräs- och ogräsytorna jämnades till och började klippas. Parkrum renodlades med gallringar. Allt eftersom åren gått har de igenväxande gräsytorna transformerats till välväxta gräsytor. Ogenomträngliga snår har blivit luftiga dungar etc. Nästan varenda kvadratmeter har gåtts igenom och ett urval av de unga slyplantor som fanns har gallrats och utvalda arter och individer har sparats. Rum har skapats och öppna ytor för att lyfta fram bryn, grupper och solitärer. Det råa, skräpiga landskapet har modulerats med små medel under decennier. Ljus och skugga, slutenhet och öppenhet används för att skapa variation och kontraster.

Mats Löfs visioner från 1996.

Gestaltningsutveckling 1994 – 1995 – 2014

Nordvästra delen av parken på försommaren 1994. Gräsvegetationen var ca 1 meter hög på sommaren.

Nordvästra delen sommaren 1995.

Samma del av parken efter 2015 efter 20 års gestaltande skötsel. En av discgolfbanans utkastplatser i förgrunden.

Gestaltningsförebild

Man kan se Järva Discgolf Park som en modern form av de gamla kulturlandskapen löväng och delvis även hagmark. Löväng anses av många som den vackraste landskapstypen, med gräsytor och ängsytor i ett landskap av trädgrupper och solitärer ofta blommande träd och buskar. Stilen präglas av lummig grönska och mjukare naturliga former. Landskapets mjuka former accentueras och renodlas så att varierade rumsbildningar skapas, avgränsade av olika typer av vegetation.

Det böljande, grönskande kulturlandskapet på östra platån.

Här i det kuperade landskapet finns en extra stor variation i ljus och fuktighet, allt från södervända öppna torra till nordvända skuggiga fuktiga.

Parkrum med slånbärsblom och snöbärsbuskar.

Löväng är ett slåtterlandskap där betande djur kunde släppas in på sensommaren/hösten. Hagmark är betesmark med träd. I lövängarna slogs hö, sly och kvistar och gavs som föda till djuren. Till hösten kunde djuren släppas in och beta och betade då även kvistar på träd så högt upp dom nådde. Lövängar var mycket vanliga förr i tiden men är numer mycket ovanliga.

I de olika parkrummen får växlingar mellan ljus och skugga och starka kontraster framträda i växternas form och färg. Ytorna mellan dungar och trädgrupper har gjorts tillräckligt stora för att tillräckligt med ljus kommer ner för att ge förutsättningar till en bra gräsväxt. Parken är inbjudande och dramatisk med böljande gräsmattor, utblickar, passager mellan små och stora landskapsrum och ett varierande utbud av träd och buskar.

Ljusspel genom björkdunge i parkens östra del.

Parktypen påminner även om en engelsk park som är ett stiliserat beteslandskap.

Flygbild över parkens varierade mosaiklandskap med öppna parkrum och mellanliggande dungar och skogsridåer.

Flygfoto över parken 2017

Många ytor är attraktiva kortklippta ytor inramade av vackra träd och buskar och inbjuder till, förutom discgolf, även avkopplande promenader. Speciella områden för picknick och annan aktivitet finns på olika platser i parken. I denna park har en discgolfbana av högsta världsklass anlagts och samtidigt är parken fullt tillgänglig för promenader och natur/landskapsupplevelser.

Utblick mot Hästa gård

Utgångspunkten har varit jorden, som trots att den är en förorenad jord, både av tippat material och osynliga miljögifter ändå är en frodig jord av brunjordstyp. Landskapstypen är onaturlig och landformerna med rundade jordkullar är onaturliga i stockholmsområdet. Brunjordar återfinns naturligt i dalgångarna och inte på kullar. Detta har gjort det möjligt att skapa ett karaktäristiskt landskap som ser lite mer exotiskt och sydligare än vad som normalt är möjligt i Stockholm.
Det som har skapats är en landskapstyp som har likheter med kulturlandskap man kan hitta i Skåne eller centraleuropa.

Frodiga gräsklädda lövträdsbevuxna kullar. Som Brösarps backar i Skåne eller alpängar.

De busk- och trädarter som återfinns i parken är större delen av den svenska floran, inklusive en del vanliga naturaliserade men här finns även mer exotiska arter som balsampoppel, mannaask, vitoxel och contortatall.

Blommande mannaask.

Av parkens totala yta på 32 hektar är 9 hektar vildvuxna områden och 23 hektar är parkmark. Parken är till största del ursprungligen tippmark, men det finns två gamla ekdungar och en barrskogsdunge.

Äldre barrskogsdunge inom parkens område som ej är på tippmark.

Skönhet har varit ett av de viktigare målen och att kombinera discgolfbanan med en attraktiv park för rekreation.Parken är inbjudande och dramatisk med böljande gräsmattor, utblickar, passager mellan små och stora landskapsrum och ett varierande utbud av träd och buskar.

Det kuperade parklandskapet i parkens västra del.

Gestaltande skötsel

Genom riktad skötsel har växtmaterialet fått utveckla en renodlad skönhet. Skötseln är det som designar parken, det är naturens former som renodlats och raffinerats. Parken är dynamisk i och med att träden hela tiden växer i höjd och bredd och nya plantor etablerar sig. I Järva Discgolf Park klipps markvegetationen och träd och buskar har stammats upp och ger ett intryck av en vacker lövängsliknande park.

Uppstammade blommande slån och krikon.

Den ursprungliga unga sly- och buskvegetationen har röjts och gallrats så att vackra parkrum har bildats och trädsolitärer har fått utvecklats. Ett stort antal blommande träd och buskar har gynnats under alla dessa år sedan 1994 och området har idag ett överflöd av blomning från slån, körsbär, hagtorn, nyponrosor, fläder mm. Parken är betydligt mer varierad och mångfacetterad än många andra parker av engelsk landskapstyp, som ofta domineras av endast klippta gräsytor och stora lövträd.

Blommande fågelbär (körsbär).

Individer som ska sparas har valts ut på detaljnivå och träd och buskar har stammats upp med handredskap.Genom små gradvisa förändringar genom decennier har en unik park växt fram.

I lövängen fagades även marken dvs grenar, löv mm som försämrade gräsväxten togs bort och samma sak har gjorts här genom att grenar plockas upp eller ytor med mycket löv räfsas. Detta material har sedan deponerats i högar på avskilda platser i parken.

Riklig blom av Krikon, Slån och Fågelbär.

Vissa områden har lämnats till fri utveckling och är vildvuxna områden som buskage och skogsområden som fungerar som avgränsningar mellan de välskötta parkrummen. Detta innebär ytterligare ett tillskott till den stora variationen av växtmiljöer och ljusförhållanden vilket innebär en stor artrikedom. Karaktären av betad vegetation har i Järva Discgolf Park skapats av gräsklippare, trimmer, grensax och sekatör. Vid borttagande av större träd för att få ner mer ljus eller vid skadade träd har motorsåg använts. En stor del av allmänheten uppfattar denna park som natur, dock av en ovanlig vacker typ, men parken är helt skötselberoende och skulle utan skötselinsatser direkt växa igen med hög frodig ängsvegetation och täta buskage och ungskog.

Vildväxande del med rosbuskar.

Parkens getaltningselement

Gräsytor

Gräsytorna är parkens golv. Aktivitetsytorna i parken är klippta ytor som bidrar till områdets tillgänglighet och trygghet. Det finns två huvudtyper av gräsytor, de kortklippta och de som klipps några gånger om året. Det finns även en del gräsytor som aldrig klipps. Gräsytorna är endast skapade genom upprepad klippning, ingen gödsling eller ogräsbekämpning förekommer så det är långt ifrån endast gräsplantor i ytorna utan det finns många andra örter och ”ogräs”.

Västra delens stora grässluttningar i kvällsljus.

Revsmörblomma i gräsytor.

Gullvivor i gräsmattan


Perennytor

Befintliga perennytor har gynnats och sparats.

Vallört.


Vårlöksytor

Vitsippsmattor i dungarna.

 Buskytor

En del större vildvuxna buskytor finns i parken. I första hand bestående av nyponrosor. Dessa buskytor bidrar till variationen och som skyddade refuger för djur.

Större friväxande buskområde.

Det finns många gallrade dungar som inledningsvis saknade fältvegetation, men vitsippor mm etablerar sig spontant i dessa nu.

Björklundar i östra delen av parken.

Trädgrupper

Mindre grupper av träd skapar variation och skönhet i parken.

Ett par lönnar.

Trädsolitärer

Dessa ensamma träd fungerar som blickfång och består av exemplar som får utrymme och möjlighet att breda ut sig till stora breda träd.

Stort krikonträd i västra delens backar.

Buskträdsdungar

Mindre dungar av mindre träd som hagtorn bidrar till skönhet och variation i parken.

Grupp med blommande hagtornsträd.

Busksolitärer

Spännande vackra och ofta blommande busksolitärer finns i överflöd i parken.

Vältrimmad rosenbuske på nedre platån.

Rum

Många parkrum av olika form, storlek och avgränsning finns inom parken. En del av rummen består av en gräsyta med få träd eller buskar, medan andra rum har ett flertal buskar och träd spridda inom ytan.

Parkrum i nordöstra delen omgärdat av björkdungar.

Kullar och sluttningar

Många spektakulära sluttningar finns inom området. De kortklippta framhäver formerna extra.

Stora delar av parken består av sluttande mark. Här en mindre kulle i östra delen.

Siktstråk och utblickar

Överblickar inom parken och även ut utanför parken bidrar till variation och spänning.

Siktstråk från parkens centrala delar bort mot Rinkeby

 Passager

Övergångarna mellan olika parkrum är ofta passager mellan dungar.

Passage mellan olika parkrum.

Brynzoner

Mellan dungar och skogsområden och parkrummen finns brynväxter som bildar vackra övergångszoner.

Bryn

Friväxande skogsytor

Helt vildvuxna ytor finns också för variationen. Visar hur hela området hade sett ut utan skötsel.

Friväxande skogsdunge i parken. Utan skötsel.

Arter

Vegetationen i parken är en sammansmältning av de arter som planterades i samband med återställandet och naturligt förekommande arter i närområdet som spridit sig in i parken.

Karaktärsarter träd och buskar

Björk, Betula pendula
Tall, Pinus sylvestris
Ask, Fraxinus excelsior
Fågelbär, Prunus avium
Slån, Prunus spinosa
Hägg, Prunus padus
Balsampoppel Populus balsamifera
Nyponrosor, Rosa canina m.fl.
Hagtorn, Crataegus monogyna
Fläder, Sambucus nigra
Ek, Quercus robur

Övriga träd-och buskarter

Bok, Alm, Contortatall, Gran, Hassel, En, Oxel, Rönn, Vitoxel, Lönn, Sykomorlönn, Naverlönn, Ginnalalönn, Rysk lönn, Kärrbjörk, Klibbal, Päron, Apel, Vildapel, Krikon, Druvfläder, Snöbär, Måbär, Svart vinbär,  KrusbärDoftolvon,  Mannaask, Skogsolvon, JolsterSälg, Gråvide, Knäckepil, Korgvide, Rundhagtorn, Sibirisk hagtorn, Syren, Getapel, Klasespirea, Vresros, Skogstry, Gullregn, Häggmispel, Skogskornell, Sibirisk kornell, Doftschersmin, Berberis, Svartoxbär, Mahonia, Europeisk lärk.

Gullregn

Stor variation på landskapet under året

När snön smält och marken börjat tina är ljuset tillbaka i parken, gräsmattorna är delvis gröna till stor del pga. mossa som delvis finns, tidiga vårväxter börjar spira. När våren kommit lite längre börjar slånbärsbuskarna och krikon blomma, tätt följd av fågelbären (körsbär). Nu är parken kanske som vackrast. Våren övergår i försommar och päron, äpple, hägg mm blommar. Nu får gräsytorna börja klippas. Sommarens början karaktäriseras av den rikliga hagtornsblomningen. Högsommaren kännetecknas av rosblomningen som följs av fläderblomningen. Under sensommaren blir det en mer grön ton på parken, gräsklippningen brukar avslutas för säsongen nu. Sensommaren varar till september för att under sena september till tidiga november under övergången till höst bada i höstfärger. 

Framåtblickande skötselåtgärder

Utan skötsel kommer parken snabbt växa igen till tät snårskog och med hög markvegetation av ryssgubbe, jättebjörnloka mm.

Parkens karaktär utan skötsel. Kraftig igenväxning.

Framöver kommer den förhållandevis unga parken växa till sig, fler fullvuxna träd kommer innebära ytterligare en dimension i ett redan spännande landskap. Finishen kommer att fördjupas, de sista spåren av återställd soptipp kommer att ersättas av vacker park. Lundvegetationen kommer att växa till sig med fler vårväxter t.ex. vitsippa.

En grönskande vacker park med gestaltande skötsel. Här med blommande hagtornsträd.

Senast uppdaterad 190304 
Mats Löf Konstnär/Landskapsdesigner
Jonas Löf Landskapsarkitekt